Men hur skulle jag kunna?!

Som många andra bloggare har man ibland funderingar på att lägga ner bloggen men hur skulle jag kunna det med erat otroligt fina stöd! När man lägger ut något som ligger en varmt om hjärtat och får sån respons. Det är inte bara det att ni stöder mig och ger mig medvind utan glädjen att få läsa era spännande kommentarer gör det guld värt att blogga. Inser snabbt att man inte är ensam och världen känns som en mindre ensam plats att vandra.

Noels stol har fått ny färg. Oh yes, den blev svart *fniss* Man ser blicken i vissa ögon som säger: Va fan håller hon på med?!! Man ser att dom tittar med en gnutta förakt till det jag stolt kallar mitt alldeles egna intresse.  Men jag är inte den som bryr mig i vad folk tycker eller tänker om mig så jag fortsätter måla mina möbler med ett leende *blink*
Efter dom förra kommentarerna om att jag måste ha ADHD och att det skulle vara några allvarliga fel på mig för att jag håller på som jag gör sa min man:
Fasiken, vi tar och redigerar bordet i Photoshop till olika färger så kan du lägga ut att du målar om - och om - och om. DET lär ge dom något att fundera över :) Kontentan var att han förundras över människors förmåga att “leva” genom andras… Människor som finner intresse av att älta det andra gör istället för att bygga upp ett eget liv som förgyller vardagen.

Tur man har ynglat av sig en del och slipper detta bekymmer *ler*

Nu ska jag busa lite med mina yngel innan bed time.

Kram***