Herrens vägar äro outgrundliga

 

Tjingeling!

Tillbaka från från en minst sagt händelserik helg i Rullsand…. Fredagen började bra och vi hade en jätte trevlig kväll långt inpå natten.

Marcus familj hade en mycket intressant present till 30-åringen *fniss*

 

Jajamensan, en riktig aoutfit kvällen till ära. T-shirten är tryckt till minne av hans 4 barn ;).  Visst är han väl för läcker min man *fniss*

Här sitter han och njuter av sin sticksåg han länge önskat sig

Noel har haft hör feber och dyng förkyld hela helgen så mycket sömn blev det inte.

Och på Lördagen hände det som inte fick hända!

Min älskade pappa föll ihop…

 

För bara något år sen körde han åt helvete med motorcykeln vilket resulterade i bla krossade ryggkotor, nervskador och en massa annat. En olycka som doktorerna har svårt att förstå att han gående kunde ta sig från lasarettet…..

Och en som han fortfarande inte återhämtat sig ifrån. Men det är inte slut där..

För ett par veckor sedan hände det igen!

På väg in till Classic car week  var olyckan åter igen ett faktum och det blev ambulans färd till Falun. Men denna gång klarade han sig relativt bra. Ledbandet i tummen slets av och skärsår i benet. Ett revben brutet och en rejäl smäll på mjälten.

Ingen trevlig smäll med tanke på vilka skador han redan bär på sedan första olyckan!!

På Lördagen veckan innan rullsand blev han utskriven efter att ha legat på observation av mjälten i 5 dagar. På torsdagen kände han åter igen smärta i magen men ni vet väl hur karlar är?!

Så på Lördagen efter ett toalett besök kom han tillbaka med smärtor i magen och vi sa åt honom att lägga sig i stugan för att vila tills maten blev klar.  Några minuter senare öppnade mamma dörren och skrek att vi måste köra in pappa till sjukhuset.

Där låg han likblek med svetten sprutande i svåra smärtor och bara skrek.

Ambulansen var snabbt på plats och vi trodde alla att det var en blödning på mjälten.  Han var så illa däran att han svimmade av ett par gången när de försökte lyfta han på båren.

Och det kan jag tala om…Att när jag såg min pappa ligga helt livlös med armarna hängandes nerför båren… ja då brast det för Erika !!!!

När mamma åkte iväg med ambulansen skrek han bara PRIO 1 och sen var det 150km/h in till lasarettet. Pappas tryck föll helt!!

Jag och syrran åkte efter med Johan som schaffis. Han bara blinkade med helljusen så bilarna åkte åt sidan och vi kunde snabbt vara på plats.

Det händer ju en hel del men det slutade i alla fall med att mamma och jag fick hämta hem honom igår från Gävle. Han hade en liten blödning på mjälten och troligen har han njursten.

Han har fortfarande smärtor i mage/rygg men han lever !!

Har aldrig varit så rädd i hela mitt liv!!!  Jag trodde verkligen att min älskade pappa skulle lämna oss…

Men slutet gott allting gott… Nu säljer han cykeln *ler*

Så ta hand om er mina vänner ♥

Här ligger halva familjen däckade så jag ska gå ner och ta hand om dom.

Puss och kram Erika