Tuesday, August 17, 2010

Herrens vägar äro outgrundliga

 

Tjingeling!

Tillbaka från från en minst sagt händelserik helg i Rullsand…. Fredagen började bra och vi hade en jätte trevlig kväll långt inpå natten.

Marcus familj hade en mycket intressant present till 30-åringen *fniss*

IMG_2278

 

Jajamensan, en riktig aoutfit kvällen till ära. T-shirten är tryckt till minne av hans 4 barn ;).  Visst är han väl för läcker min man *fniss*

IMG_2277 IMG_2328

Här sitter han och njuter av sin sticksåg han länge önskat sig

Noel har haft hör feber och dyng förkyld hela helgen så mycket sömn blev det inte.

Och på Lördagen hände det som inte fick hända!

Min älskade pappa föll ihop

IMG_2310

 

För bara något år sen körde han åt helvete med motorcykeln vilket resulterade i bla krossade ryggkotor, nervskador och en massa annat. En olycka som doktorerna har svårt att förstå att han gående kunde ta sig från lasarettet…..

Och en som han fortfarande inte återhämtat sig ifrån. Men det är inte slut där..

För ett par veckor sedan hände det igen!

På väg in till Classic car week  var olyckan åter igen ett faktum och det blev ambulans färd till Falun. Men denna gång klarade han sig relativt bra. Ledbandet i tummen slets av och skärsår i benet. Ett revben brutet och en rejäl smäll på mjälten.

Ingen trevlig smäll med tanke på vilka skador han redan bär på sedan första olyckan!!

På Lördagen veckan innan rullsand blev han utskriven efter att ha legat på observation av mjälten i 5 dagar. På torsdagen kände han åter igen smärta i magen men ni vet väl hur karlar är?!

Så på Lördagen efter ett toalett besök kom han tillbaka med smärtor i magen och vi sa åt honom att lägga sig i stugan för att vila tills maten blev klar.  Några minuter senare öppnade mamma dörren och skrek att vi måste köra in pappa till sjukhuset.

Där låg han likblek med svetten sprutande i svåra smärtor och bara skrek.

Ambulansen var snabbt på plats och vi trodde alla att det var en blödning på mjälten.  Han var så illa däran att han svimmade av ett par gången när de försökte lyfta han på båren.

Och det kan jag tala om…Att när jag såg min pappa ligga helt livlös med armarna hängandes nerför båren… ja då brast det för Erika !!!!

När mamma åkte iväg med ambulansen skrek han bara PRIO 1 och sen var det 150km/h in till lasarettet. Pappas tryck föll helt!!

Jag och syrran åkte efter med Johan som schaffis. Han bara blinkade med helljusen så bilarna åkte åt sidan och vi kunde snabbt vara på plats.

Det händer ju en hel del men det slutade i alla fall med att mamma och jag fick hämta hem honom igår från Gävle. Han hade en liten blödning på mjälten och troligen har han njursten.

Han har fortfarande smärtor i mage/rygg men han lever !!

Har aldrig varit så rädd i hela mitt liv!!!  Jag trodde verkligen att min älskade pappa skulle lämna oss…

Men slutet gott allting gott… Nu säljer han cykeln *ler*

ta hand om er mina vänner ♥

Här ligger halva familjen däckade så jag ska gå ner och ta hand om dom.

Puss och kram Erika

 

 

 

17 comments:

MiaMaria said...

Hej Erika o kram i eländet...

Åh så skönt att allt blev bra trots allt...förstår din skräck...mitt hjärta slår volter bara jag läser detta...

Carpe Diem <3
MiaMaria

Dalafrun said...

Usch,vilken obehaglig upplevelse,men skönt att allt gick bra till slut.
Nu är de verkligen på tiden att han säljer cykeln.
Hälsa far din så jättemycke från mej.
Se till att hålla dej frisk tills på lör ;-)

Puss å kram på dej vännen

Lantliga drömmar said...

Först vill jag bara säga - vilken outfit din man hade ;-) Sen vill jag ge dig så många kramar och hoppas att din pappa blir pigg och kry. Sen att han tillåter sig att bli frisk ! Nilla

en smula vitt said...

Usch, vilken skräckupplevelse! Satt med en stor klump i magen när jag läste igenom det du skrivit men drog en lättnadens suck då jag läste slutet. Åh, vad skönt att det gick förhållandevis bra ändå.
Ja, familjen är ju det käraste man har. Min dotter miste för ett år sedan sin älskade farfar, endast 65 år, i en sååå meningslös cykelolycka. Han skulle cykla hem från en fest och i slutet på en nerförsbacke vinglar han till och flyger över styret och hamnar med ansiktet (som tog hela smällen) på en stor sten. Vartenda ben i ansiktet krossades och efter att fyra olika kirurger försökt återställa honom blev han aldrig kontaktbar mer. Dessutom förlamad från midjan och ner. Efter ett antal lunginflammationer under halvåret efter somnade han till slut in...
Han var en inbiten golfare (4,5 i hcp) som nyligen gått i pension och skulle börja ett nytt liv...

Tänker ofta på denna händelse då jag själv är ute och cyklar och jag tar det betydligt lugnare numera...

Sköt om dig och familjen!
Kram Petra/

Tantbruns said...

Men fy vad otäckt...hoppas allt blir bra!
Kramar A

.. said...

hahahahahahahaha!

Emmas idéer said...

Ååååååh fy vad jag ryser. Man blir så rädd och tänker genast på sina föräldrar och alla nära!
Tur att han klarade sig med livet i behåll tack och lov.

Hoppas ni nu får en frisk & kry pappa och morfar snart utan stora besvär.

Kramar till er

Grodmamman said...

Vilken pärs! Hoppas att han får må bra i fortsättningen!
Kram

Carina said...

Hej Erika!
Hur hemskt var inte detta, har varit med om en liknande olycka ( min man ) och våra söner var helt förtvivlade, det var verkligen ett trauma. Jag jobbar ändå på operation mne att se sin man säcka ihop, ambulans med Prio1, det vill jag slippa i fortsättningen. Hoppas din pappa kryar på sig och får hjälp med sin njursten. Ta hand om er alla, kram Carina

Malmkakan said...

Men fy tusan vad det händer saker kring er hela tiden. Vad skönt att din pappa är på bättringsvägen och att han beslutat sig för att sälja motorcykeln. Klokt beslut!
Vi har ju bara en stund på jorden och den måste vi ta väl vara på och vara rädda om...

Många kramar,
Cecilia

Bejben said...

Älskade vän! nu får det väl vara nog med elände?!

*varma kramar*

Malin - Ebbas änglar said...

Ja du vännen, livet bjuder på tvära kast mellan glädje & förtvivlan. SKÖNT o höra att din pappi mår ok ändå, (hade nog sin skyddsängel med sig.)

Take care ; )

Kram Malin

Vita drömmar och choklad/Milla said...

Kan inte föreställa mig känslan. Måste ha varit Fruktansvärt!!
Sköt om er nu HELA familjen. Kramar Milla

Anonymous said...

Det är tur vi har varnadnra :)) Kram sis<3

Vita Falkens Lantliv said...

Men lilla gumman:((((( Så jobbigt:(
Hoppas nu verkligen att pappan din blir bra!!!

Bamse kramen till dig från lilla mig :)

Ett Vitare Hem said...

Åh vännen vilken hemsk upplevelse, hoppas pappsen ska få må bra i fortsättningen.
Ha en riktigt härlig dag!
Kramis/LenaS

StrandviksVillan said...

Nämen usch så skrämmande!!
Kan inte ens föreställa mig hur du kände då du såg honom där på båren... :(
Skönt att det gick bra, han verkar ha otrolig tur i oturen din pappa!
Nu får du ta och ge honom några extra pussar och kramar :)