Monday, March 7, 2011

Mina barn, mina underverk!

Min William är 7 år nu och han är ju faktiskt en grabb *ler* Därför tog jag fram svart färgen och målade lite i hans rum för att få det mer “grabbit”. Stolen, skrivbordsskivan och tallrikshyllan med böcker i blev svart…Och så bra =)(!)

_MG_2202

Stol loppis Kuddfodral Nyblom & Kollen

_MG_2204

Jag har målat med Elegant matt (10)

_MG_2203

Hello sweeties !

Hur har ni det denna något grådassiga dag? Jag har gått lite i funderingarnas land…. Såg filmen Helens små underverk igår på 5:an och lämnades av en något obehaglig känsla.

I filmen dör en av systrarna med man och kvar blir deras 3 barn. Något chockartat lämnar hon vårdnaden till sin syster som är singel, mitt i karriären och ovan barn. Till skillnad mot hennes andra syster som har barn själv och är en riktig bull mamma.

I brevet var hennes förklaring att hon ville lämna barnen till den som var henne mest lik i sättet. “Det finns ingen som är som jag, men då väljer jag den som kommer närmast”

Och där börjar mina tankar spira….. Tänk om det skulle hända mig och Marcus något? Vart hamnar våra 4 barn?!

Både jag och min man är helt överens om att min älskade syster skulle få ta hand om barnen om det skulle hända. Vi är väldigt olika men hon är den som visat obegränsat intresse för alla våra barn(!). Våra värderingar vad gäller barn ligger på samma plan. Hon älskar att umgås med barnen och hennes kärlek ÄR ovillkorlig. Hon har aldrig sett ner på någon av barnen oavsett beteende och hon ser alltid till barnens bästa. Jag skulle känna mig tillfreds däruppe i vetskap om att barnen fick växa upp med henne.

Men vad händer om hon inte kan ta hand om barnen?

Den tanken får mig att rysa ända in i märgen…… För hur det än är vill vi att våra barn ska växa upp med förståelse, ödmjukhet och respekt för deras person och med samma värderingar vi delar ut. Men vem,vart,hur fixar dom det med 4 barn??

Igår gick jag upp och tittade på mina sovande barn och fylldes med så mycket kärlek. De är mina barn, mina underbara härliga supergoa barn! Jag har ett rikt liv! Jag har 4 stora kärleks klimpar

Ikväll blir det att gosa med barnen till Familjen Annorlunda

Kramar Erika

15 comments:

Hanna said...

Otroligt fint skrivet!

Jag såg också filmen, älskar den! sett den otroligt många gånger!

Jag tänkte precis samma tanke...vem skulle få Karl om jag gick bort...hans pappa är ju som sagt inte intresserad. Mina syskon har ju sina egna liv...min föräldrar har inte tiden...Eller orken.

då blir det ju inte så många kvar!

det är ju en tanke som man aldrig vill tänka, men kannske man skulle fundera hur det skulle bli med allt!

Carina said...

Hej Erika!
Dom där tankarna har jag oxå brottats med.....nu är ju våra söner vuxna men när dom var yngre så kom dom tankarna och det värsta är/var att min mans familj har aldrig varit ett alternativ och fast jag har en syster och bror så har jag aldrig kunnat känna att nån av dom skulle "få" mina barn, det har inte känts bra. Däremot en av våra vänner, Ninni och hennes stora härliga familj, där hade jag velat att våra killar skulle få växa upp om nåt hände oss. Hemska tankar men väldigt viktiga.
Du verkar ha en underbar familj som finns där för er och bara den vetskapen skulle gjort mig trygg.
Mängder av kramar till du underbara!
Kramar Carina/Hjo
kattarsel@live.se

Hemma hos Märtha said...

Ja hu hemska tanke!! När mina barn var små var det min stora rädsla. Nu är de stora och självgående, ja förutom sladdisen på 5 år, men om något skulle hända mig och maken är jag övertygad om att äldsta dottern skulle ta vid...likadant skulle jag självklart göra om det skulle hända någon annan i min familj något!
Kram
Anne-Lie

Mina drömmars hus said...

Ingen kan skriva som du Erika. Jag förstår precis hur du känner det.
Tyvärr finns det bloggar som handlar just om det som du skriver om, där är det inte bara tankar utan verklighet.
Jag blir så ledsen när jag läser om deras öde.
Många kramar
AC

Anonymous said...

Åh nej, påminn mig inte! De här tankarna har jag brottats med ett tag. Vem kan älska mina barn som jag? Tyvärr har jag ingen i min närhet som jag tror skulle göra det. Jag skulle utan tvekan ta hand om mina syskons barn, men jag tror inte mina syskon skulle göra det samma för mig.

Du är underbar Erika! Jag kollar din blogg varje dag.

/ C.

Ett Vitare Hem said...

De tankarna har jag också haft dels för att jag lever själv med mina barn och eftersom lilla M inte har samma pappa som de stora har min skräck varit att syskonskaran ska splittras om det händer mig något....
Ha en finfin kväll!
Kram/Lena

Vita verandan said...

Ja usch då vilken skräck. Jag tror nog det blir farmor eller mormor som skulle ta hand om våra. Men det vill jag inte tänka på. Vissa filmer griper verkligen tag i en och man kan inte släppa greppet om den. Då är det bra filmer.

Stolen blev jättefin, så klart han ska ha en svart stol, stora killen.

Jag gillar dina öppna inlägg, fotsätt med dem:)

Ha det så gott!
Kramis Anna

Anonymous said...

Så klart att William skall ha lite svart i sitt rum,det är mer grabbigt.Jättesnyggt.Det får alldrig hända nåt så hemskt med din familie.Kram mamma.

Marits vita skrin said...

Tack för tipset. Det sk jag kolla in:)

Sjukstuga hos er också såg jag. Mår ni bättre?

Kram kram
Marit

mig & alice said...

Men vad sjutton...jag skulle skulle skriva något dråpligt till dig nu men så gav du mig tårar i ögonen istället. Vackert sagt av en vacker människa!!!
Nu måste jag ju ändå få bli lite dråplig...

William!!! Håll hårt i dina svarta snygga detaljer nu och låt mamma för guds skull inte komma över tröskeln till ditt rum med en vit färgburk nu...för du vet ju att mamma kan ändra sig snabbt och när du vaknar imorgon så kanske dessa saker åter är vita igen ;-).

Kanske du skulle ta och sätta en hink med kallt vatten på dörren utifall mamma försöker att smyga sig in inatt??? ;-).
Puss på er hela vackra och underbara familjen.

Hemma på Landet said...

Härligt inlägg.
När våra barn var små så skrev vi under papper på var de skulle hamna om det skulle vara så att vi försvann, så att vi kunde vara säkra på att de hamnade i ett kärleksfullt hem.
Nu är de stora och man är glad över att de inte behövde hamna någonstans.
Men OM det skulle hända så är det ju bra om man gjort klart ett sådant papper, även om det känns i hjärtat när man sitter och skriver under det.
Du är så söt du gumman. Förstår känslorna som kommer när man går där och tittar på sina sovande barn och fyller på hjärtat lite extra.:-)
Superfint har du gjort i rummet.
Kram Stina

Lotta said...

Så fint med det svarta. Hoppas sonen blev nöjd... stolen är ju jättefin med dynan på..

Galleri Hönshuset said...

Hej tjejen.

Tack för din fina hälsning =)

Precis det har vi diskuterat för inte alls så länge sen. vi måste ta tag i och skriva ner våra önskemål ifall att...det är jobbiga saker, skit jobbiga saker att ta tag i, men det kommer nog och kännas skönt när man väl har gjort det och skönt för dem närmaste också OM olyckan är framme.

Tänkte ockå efter programmet igår..vad sjutton hette den där dem filmade från förlossningen...iaf, nu när man ska föda sin fjärde om det skulle hända mig nåt. Fy sjutton...Mannen blir själv med alla ungarna...

Ja, inte så trevlig hälsning men dem tankarna har ju dem flesta så skönt o ventilera =)

Ha en toppendag. Kram Pirre

Anonymous said...

Jag förstår dig till 100%. Har själv två fina barn som jag älskar mer än livet!! Och världens bästa syster som står mig närmast. Jag tänker tanken ibland, men den gör så ont. Jag vill så gärna finnas för mina barn och se dom växa upp!
Men det jag vet nu är att jag är RIK på Livet!
Kram L

www.palindgarden.blogspot.com said...

Hej! Jättefint du har gjort, undrar vilket märke det var på färgen?

Ha en fortsatt skön helg/ hälsnigar Madde