Kuddar med flera syften

Jipiiii!! Internet fungerar…. Har varit nere sen igår lunch. Tänk vad handikappad man blir….

Men halloj!

Visst är det underbart ute?!! kroppen spritter av vår glädje så det är väl bara att ta sig ut i skogen för ett vår skrik ala Rövardotter då kanske ;)

Mina stolsdynor har jag köpt på Rusta för länge sen men jag blir så glad av att se på dom =) Allt som påminner om sommaren…….. Barnen däremot gillar inte dessa kuddar speciellt mycket (!) Det är på en av dom vi sätter dom på när dom inte lyssnar. Minuter efter år får dom sitta av och begrunda vad dom gjorde för fel. Kan tala om att dom hyser mer respekt för kuddarna än för mig när jag höjer rösten åt dom.

En skrikande mamma = Skrikande barn *hurmf*

Vi har kört hårt på uppfostran senaste månaderna och det börjar faktiskt ge resultat. Det är NOLL tolerans vad gäller skrik, gap, gnäll, retning, brottning (slutar alltid med att någon blir ledsen och gör illa sig), göra varandra illa och framför allt…..på att inte lyssna på mamma och pappa. Det en varning, sen blir det att bestämt tala om vad dom gjorde för fel och sätta dom på kudden x antal min (i samma rum vi befinner oss i). När minutrarna gått (och dom börjar gå från det dom sitter tyst!) går vi fram och frågar varför dom fick sitta där. Barnen svara och säger förlåt varpå vi kramas och berättar att vi älskar dom.

Det fungerar faktiskt och håller man på det slipper man gapa på barnen och säga saker man önskar man inte sagt i ren ilska. Familjen blir gladare och dom lär sig faktiskt att visa respekt för varandra och oss föräldrar om man ger en konsekvens vänligt men bestämt, och med en gång.

Sen kan vi dra bort , efter varning det som barnen tycker är roligt! Det kan vara allt från Lördags godis till bokläsning.…Vi vill lära våra barn nu medans dom fortfarande är små vad som är rätt och fel. Att ha 4 barn mellan 1-7 kan vara kaotiskt nog och det gäller att man inte släpper på värderingarna man ändå vill att barnen ska växa upp med.

Jag tror vi är rätt duktiga på att klema bort, och tycka synd om våra barn här i Sverige. Men jag vill att mina barn ska lära sig ta hand om sig själva och därmed få en stark självkänsla. Jag gör (oftast) inte något för barnen som dom klarar själv. Självklart spelar tiden in ibland ….Tex att ta på sig sina kläder, strumpor osv. Nicodemus kan ligga och skrika en kvart-20 min på golvet över att JAG ska hjälpa han med strumporna men nehej du *ler* Varför??? Snart 5 år, då klarar man det själv!

Dom får ta reda på sin egna tallrik efter dom ätit. Skrapa av och ställa in i diskmaskinen. Tom Paloma brukar göra det =) Dom gör det på dagis så varför ska dom inte klara det hemma?! Dom får hjälpa till att bära ut soporna, hämta posten och varje kväll städa upp alla leksaker innan läggdags. Ja, ni förstår

Det låter bra men jag kan lova att jag flippar ur emellanåt och både skriker åt barnen och tar i dom när dom inte lyssnat! Ingen människa orkar vara perfekt med många barn och sömnlösa nätter vilket jag inte tror är speciellt hälsosamt att vara heller. Verkligheten ser inte så ut. Dom måste även lära sig att “tackla” ett gräl. Att man ibland säger eller gör saker man ångrar för att sedan kunna bli sams igen.

Naturligtvis får dom göra detsamma. Jag ser på mina barn när frustrationen är kommen och dom säger saker i ren ilska eller trötthet. Och det får dom göra! Barn har känslor och det gäller att man inte trycker ner dom. Herregud…..Tänk att dom växer i en enorm fart och trotset är ett stadie dom går igenom för att utvecklas.

Special Pedagogerna vi hade med William sa att man ska försöka ignorera det som inte har/tar någon skada. Lättare sagt än gjort ibland då man känner att ens barn inte får lära sig rätt och fel när man inte korrigerar. Och ögonen runt om som nedlåtande tittar på när man inte säger ifrån…. Fast det brukar vara folk som inget barn har eller så har dom bara ett!

Ingen är så bra på att uppfostra barn som dom som inga har, var det en man som sa och jag instämmer helt!

Alltid lätt att stå bredvid och peka! Men en situation har många sidor. Sömn, det dagliga måendet och barnens natur naturligtvis.

Vissa barn har en personlighet som gör dom mer tillmötesgående och sen finns det barn som våra *fniss* Järn vilja rakt igenom. Fattar inte vart dom fått det ifrån *skratt*

Jag kan ibland önska självbelåtna personer får ordentligt “stökiga” barn den dagen dom egna får så dom får se att det inte bara är svart/vitt. Det är väl bitchen i mig som kommer fram *fniss*

Är ni kvar?

Skulle kunna prata i evighet om detta….. Men jag avslutar ett tips!

Nu ska här textas för brinnande livet

Tjao!