Wednesday, March 23, 2011

Kuddar med flera syften

Jipiiii!! Internet fungerar…. Har varit nere sen igår lunch. Tänk vad handikappad man blir….

_MG_2659

Men halloj!

Visst är det underbart ute?!! kroppen spritter av vår glädje så det är väl bara att ta sig ut i skogen för ett vår skrik ala Rövardotter då kanske ;)

Mina stolsdynor har jag köpt på Rusta för länge sen men jag blir så glad av att se på dom =) Allt som påminner om sommaren…….. Barnen däremot gillar inte dessa kuddar speciellt mycket (!) Det är på en av dom vi sätter dom på när dom inte lyssnar. Minuter efter år får dom sitta av och begrunda vad dom gjorde för fel. Kan tala om att dom hyser mer respekt för kuddarna än för mig när jag höjer rösten åt dom.

En skrikande mamma = Skrikande barn *hurmf*

Vi har kört hårt på uppfostran senaste månaderna och det börjar faktiskt ge resultat. Det är NOLL tolerans vad gäller skrik, gap, gnäll, retning, brottning (slutar alltid med att någon blir ledsen och gör illa sig), göra varandra illa och framför allt…..på att inte lyssna på mamma och pappa. Det en varning, sen blir det att bestämt tala om vad dom gjorde för fel och sätta dom på kudden x antal min (i samma rum vi befinner oss i). När minutrarna gått (och dom börjar gå från det dom sitter tyst!) går vi fram och frågar varför dom fick sitta där. Barnen svara och säger förlåt varpå vi kramas och berättar att vi älskar dom.

Det fungerar faktiskt och håller man på det slipper man gapa på barnen och säga saker man önskar man inte sagt i ren ilska. Familjen blir gladare och dom lär sig faktiskt att visa respekt för varandra och oss föräldrar om man ger en konsekvens vänligt men bestämt, och med en gång.

Sen kan vi dra bort , efter varning det som barnen tycker är roligt! Det kan vara allt från Lördags godis till bokläsning.…Vi vill lära våra barn nu medans dom fortfarande är små vad som är rätt och fel. Att ha 4 barn mellan 1-7 kan vara kaotiskt nog och det gäller att man inte släpper på värderingarna man ändå vill att barnen ska växa upp med.

_MG_2660

Jag tror vi är rätt duktiga på att klema bort, och tycka synd om våra barn här i Sverige. Men jag vill att mina barn ska lära sig ta hand om sig själva och därmed få en stark självkänsla. Jag gör (oftast) inte något för barnen som dom klarar själv. Självklart spelar tiden in ibland ….Tex att ta på sig sina kläder, strumpor osv. Nicodemus kan ligga och skrika en kvart-20 min på golvet över att JAG ska hjälpa han med strumporna men nehej du *ler* Varför??? Snart 5 år, då klarar man det själv!

Dom får ta reda på sin egna tallrik efter dom ätit. Skrapa av och ställa in i diskmaskinen. Tom Paloma brukar göra det =) Dom gör det på dagis så varför ska dom inte klara det hemma?! Dom får hjälpa till att bära ut soporna, hämta posten och varje kväll städa upp alla leksaker innan läggdags. Ja, ni förstår Blinkar

Det låter bra men jag kan lova att jag flippar ur emellanåt och både skriker åt barnen och tar i dom när dom inte lyssnat! Ingen människa orkar vara perfekt med många barn och sömnlösa nätter vilket jag inte tror är speciellt hälsosamt att vara heller. Verkligheten ser inte så ut. Dom måste även lära sig att “tackla” ett gräl. Att man ibland säger eller gör saker man ångrar för att sedan kunna bli sams igen.

Naturligtvis får dom göra detsamma. Jag ser på mina barn när frustrationen är kommen och dom säger saker i ren ilska eller trötthet. Och det får dom göra! Barn har känslor och det gäller att man inte trycker ner dom. Herregud…..Tänk att dom växer i en enorm fart och trotset är ett stadie dom går igenom för att utvecklas.

Special Pedagogerna vi hade med William sa att man ska försöka ignorera det som inte har/tar någon skada. Lättare sagt än gjort ibland då man känner att ens barn inte får lära sig rätt och fel när man inte korrigerar. Och ögonen runt om som nedlåtande tittar på när man inte säger ifrån…. Fast det brukar vara folk som inget barn har eller så har dom bara ett!

Ingen är så bra på att uppfostra barn som dom som inga har, var det en man som sa och jag instämmer helt!

Alltid lätt att stå bredvid och peka! Men en situation har många sidor. Sömn, det dagliga måendet och barnens natur naturligtvis.

Vissa barn har en personlighet som gör dom mer tillmötesgående och sen finns det barn som våra *fniss* Järn vilja rakt igenom. Fattar inte vart dom fått det ifrån *skratt*

Jag kan ibland önska självbelåtna personer får ordentligt “stökiga” barn den dagen dom egna får så dom får se att det inte bara är svart/vitt. Det är väl bitchen i mig som kommer fram *fniss*

Är ni kvar?

Skulle kunna prata i evighet om detta….. Men jag avslutar ett tips!

_MG_2694

Nu ska här textas för brinnande livet Ler

Tjao!

25 comments:

Lisa said...

Ja barn kan man prata i evigheter om. Mne jag tycker du har så bra och sunda åsikter. Helt
rätt. Goa kuddar. Ha de så bäst.

Kram Lisa

Ann-Louise said...

Hej!

Puhhh det var mycke de ! :)) Men helt klart mycket läsvärt. Du har rätt. Och oooo så härliga stolsdynor :)

www.lyckligapraliner.blogspot.com

Hemma på Landet said...

Ja, jag tycker också att barnen ska veta gränserna redan när de är små. Då följer det med när de blir äldre. Det är ju ett sätt att visa att man bryr sig om och älskar sina barn. Man vill ju att det ska gå bra för dem. Skrik och bråk leder ju ingen vart i alla fall.
Gränser, rutiner och millioner kilo kärlek, det tror jag på. Vi har ju tre barn med funktionshinder och det skulle då inte gå om vi hade låtit dem göra precis som de ville. De behöver en väl uppstrukturerad miljö för att må bra.:-)

Härliga kuddar. Mysiga färger.
Kram Stina

Inredningsfrun said...

Godmorgon denna härliga lill-lördag!

Jag hittade denna artikel ( http://www.passal.se/sida5.html) av Mia Skäringer och jag läste den och kände så starkt med henne. Tänkte att den kanske vore något för dig, eller ja, för alla faktiskt!

KRAM från mig till dig

// Inredningsfrun

Mina drömmars hus said...

Klokt!!!
Ha en toppendag
Kram kram
AC

hemma hos lilla mej said...

Hejsan vännen!Kloka och himla bra skrivna ord.Ja man måste lära dom från början.Men ibland önskar jag att jag hade en cd och sätta på.Tjat tjat men det gör man ju för man bryr sig och älskar våra älsklingar.Ha nu en härlig dag rara du.Vår kramar Rita ♥

Hem & Drömmar said...

Vilket inlägg, du är duktig att skriva.
Den metod du beskriver andvände jag oxå en period när barna var små. Tyvärr rann den ut i sanden med åren. Önskar ibland att jag skulle kunna ta till den på min tjuriga tonåring men kanske inte funkar lika bra i hennes ålder ;).
Verkligen fina kuddar.
Ha de gott, kramar Ing-Britt

dagdrömmar i vitt said...

Barnuppfostran är jätteviktigt. Ni gör helt rätt. Jag har en 16 och en 18-åring. Vi har alltid varit konsekventa och ganska hårda. De har fått spara ihop till tv-apparater, kameror mm. Och nu är de världens gulligaste tjejer. De sparar pengar, städar och tar ansvar för sitt. De vet också att vara försiktiga med sina saker, för de vet vad de kostar. Både i kronor och att spara ihop dem. Många ger sina barn allt de pekar på vare sig de behöver det eller inte. Vi har ändå allt och lite till här i Sverige. Det blir lättare den dagen de ska bo själva tror jag.
Kramkram / Nettan

Anna said...

Gillar det!! Bra jobbat! Är på precis samma linje som Du. Nu har jag ju bara två och med tio år emellan så jag vet nog inte hälften av Ditt men visst är det SUPERviktigt med gränssättning och konsekvent!! Ja, ska man vara ärlig så önskar man "vissa" energiska barn, ha ha (men jag undrar om de förstår ens då). Tack för rolig läsning som vanligt!

Trivsamma förändringar said...

Jag tycker du/ni kör helt rätt stil. Förstår att man måste vara konsekvent och ibland lite hård/stäng och sätta tydliga regler för vad som är tillåtet när man har såpass många barn i samma ålder. Jag har inga barn, än så länge, men det är ungefär sådär jag tänkt att jag skulle vilja uppfostra mina barn.
De kan ju vara glada för att de får sitta på en sån fin stolsdyna när de ska tänka över sina fel ;-) (Fast jag antar att de själva inte riktigt ser det så...) =)
Tack för givande inlägg som får en att tänka efter lite.
STOR kram till dig // Maria

Anonymous said...

Hej Erika!
Jag har skrivit här tidigare och då var vi kanske inte riktigt överens. När det gäller ert sätt att uppfostra barnen, så håller jag med dig. Det man önskar sina barn är att de ska växa upp till människor som klarar sig själva och mår bra på alla plan i livet. De värderingar som hemmet ger, är alltid en bra bas att stå på när man ska utforska sina egna möjligheter. Att fostra barn är ett mycket viktigt arbete och det innebär även att man känner kärlek och tillit till sina barn. Att kunna vara konsekvent är jättesvårt, därför brukar jag ge rådet att se till att man orkar. Välj de strider som du vet att du kommer att vinna, och det måste gälla viktiga frågor. Lycka till från en mormor/farmor.

kickan said...

Kan tyvärr inte delta i barnuppfostran-diskussionen (eftersom jag inte har egna barn)... men sittdynorna på stolen är hur fina som helst :)
Kram Kristina

Nattmia said...

Ungefär den uppfostran har mina barn fått och jag tycker jag lyckats väl, de är 17 och 19 nu.. Har däremot två barn till i hushållet (inte mina) som inte fått samma uppfostran.. Man kan bli galen ibland..

Kör den uppfostran NI tycker är rätt :-)

Kram Mia

Grodmamman said...

Tycker att ni gör helt rätt! Här har vi två olika barn där vi har fått göra lite olika. Vår dotter har behövt mycket stramare gränser än sonen. Hon har testat mycket mer och periodvis har vi fått sätta oss ner och pratat igenom vilka strider vi ska ta och vilka strider vi kan låta vara. Man orkar inte att ta strider hela tiden!:) Man är ju bara människa!:)
Barnuppfostran är ett ämne som kan diskuteras i all oändlighet och lätt är det inte alla gånger.
Kram

♥ Fyra årstider said...

Hej Erika

Jag tror på dig och du vet vad som behövs och vad som är rätt. Barn behöver veta det på rätt sätt och jag tror ni är på rätt väg.
Kram Lotta

Jolins home said...

Hej Erika!

Jag håller med dig. Fullständigt!

Och jag älskar för övrigt de där kuddarna. Letade på "varenda" rustabutik när de annonserade om dem, men tyvärr utan resultat. Kul att se att de faktiskt fanns i verkligheten :-). Jag har liknande från miljögården. Trots att miljögården har bra priser så kommer de ju inte i närheten av rustas.

Idag visar jag lite smygkik från butiken.

Ha det gott!

Kram Linda

Viola said...

Kan tro att du har det fullt upp med dina små...vad härligt att det ni kämpar med ger resultat, ha det gott, kramen

Anonymous said...

Kanon inlägg!!! Man kanske känner sig hård och ibland elak mot sina barn men man måste sätta gränser till sina barn och vara konsekvent, jag tror att man får tillbaka det senare i livet...
Du e inte ensam, vi kämpar oxå fast vi har bara ett barn på sex år och det är faktiskt inte lätt att bara ha ett barn heller för han få ju faktiskt all uppmärksamhet hela tiden...
Lycka till

mammaxtre said...

Det finns ingen som är perfekt, så är det ju. Man gör så gott man kan. Ni har hittat erat sätt vilket fungerar bra för er. Vad skönt.

Ha det gott

Ett Vitare Hem said...

Vad skönt att ni hittat ett sätt att få det att funka lite bättre har också fyra barn men inte så tätt ja de tre första kom under en fyra årsperiod men sen kom nummer fyra fem år senare och vet att det ibland kan kännas övermäktigt....
Ha en finfin kväll!
Kram/Lena

StrandviksVillan said...

Bra skrivet!
Låter ungefär som hemma hos oss, med krav och bestraffning och så.
Man vill så gärna ge sina barn allt dom önskar sig, men dom ska också göra sig förtjänta av det tycker jag. Våra två stora är förstås tio och tolv så dom klarar ju av mycket, det är värre med fyraåringen... Puh, mycket tjat vissa dagar...

StrandviksVillan said...

Alltså, med "göra sig förtjänta" menar jag så klart att om dom vill ha en grej/pryl så ska dom först hjälpa till med nåt hemma. Våra barn har inte veckopeng ännu men dom kan jobba ihop till sånt dom vill ha.

majra1 said...

Ja barn mår bra av att ha regler . Ibland känns det som det är omöjligt att få dom lugna ..Kuddarna är bra för dom lugnar ju ner sig då.
Håller med dig om att man ibland önskar att vissa ska få " rejäla" barn.. ;D

Men vissa har "glömt" hur deras var! En släkting påstår att hans pojkar minsann var lydiga och bråkade aaaldrig. Pyttsan! Jag var ju där! Jag har sett vilka vildar det var! Idag är dom runt 20 och lugna, men absolut inte DÅ! :/

Mina pojkar är riktiga vildar ibland. Kan bli helt galen på folk som glor när det händer nåt. En gång var jag nära att gå fram till en kärring och begära 5:- för underhållningen! =D

Jag har sagt till maken att vi borde flytta till typ Italien för där skulle vi smälta in bättre. Vi syns och hörs. Vi är inte lagom! =D

Som sagt skulle kunna hålla låda ett bra tag om detta.. hehe

Må så bra
Mari

Villa Humlebo said...

Underbara du!
Håller med dig fullt och fast! Härligt att någon vågar skriva om det!
Jag har fyra barn och har tillämpat sitta på stolen, precis som ni gör. Det har blivit betydligt färre bråk sen vi började med det... =) Alla måste lära sig vad som är rätt och fel, lära sig att ta ansvar osv...
Stor Kram!!
Mia

Anna L said...

Jag tvekade länge innan jag kände om jag ville dela med mig till ditt forum i den här frågan, men just tankar kring det är ämnet är mig nära hela dagarna. Jag kan till viss del tycka som du, det är självklart att man som förälder måste sätta gränser och dela sina värderingar till barnen som är viktiga. Däremot förvånar det mig att den "amerikanska nanny"-stilen har fått fäste i ett land som Sverige. Skämshörnan eller skämsstolen är för mig så mycket30-tal ;) (med risk att få riktigt mycket skit nu). Jag tycker som du att vi föräldrar måste erkänna att vi ibland skriker, förlorar tålamodet trots att man är mån om en god relation till barnen. Dock tror jag kanske ändå att det finns ännu bättre vägar till ett fungerande socialt samspel i en familj än att bestraffa, vilka är VI som föräldrar att ge alla order och "bestämma" allt hemma? (Jag säger inte att du gör det, men ibland pratar vi som om vi önskade att de lydde våra order) Ta tillvara på gruppen som en familj faktiskt är, trots att de är barn har de fantastiska kapaciteter och ett enormt behov av att han en viktig plats i familjegruppen. Jag tror att barnen måste vara med i diskussionerna om vad som inte fungerar hemma och varför inte fråga dem "hur gör vi för att lösa detta"? Barn brukar ha andra infallvinklar som vi vuxna faktiskt inte reflekterat över. Jag menar inte att den här vägen är mindre konfliktbetungande, kanske tvärtom, vägen till resultat kan vara längre och tuffare men jag tror att de känner till rätt och fel mer än vad vi tror och att få vara med och ge sin bild och önskan i familjesituationer ger om något självförtroende hos våra barn. För övrigt tycker jag du har en väldigt härlig blogg och du har ett sätt att beröra verkligheten i livet. Befriande är ett annat ord! Ta hand om er.