Tuesday, August 24, 2010

Vasorum mensa

 

Men snälla rara underbara ni! Finner inga ord…….

Många av era fina kommentarer har fått mig att gråta bakom skärmen. Ni är alldeles underbara och NI ger MIG styrka.

Tack för att ni finns

_MG_2703

( Vasorum mensa = Skafferi på latin)

 

Textade ovanför skafferi dörrarna häromdagen men nu vet jag inte om jag vill göra om det.. Tycker nästan att texten kunde vara snäppet större. Vad tycker ni??

Vet att ni är många som vill se insidan av skafferiet så det kommer vilken dag som helst ;).




Här hemma är det mycket som snurrar nu mellan barnen. William har kommit in i en period där han har separations ångest så att lämna han i skolan är en omöjlighet. Så fort han inte ser eller hör oss får han panik så Marcus får lov att vara med honom hela dagarna. Vi får se hur länge det håller i sig….

Sen är det många som frågar mig om diverse saker och det kan vara svårt för mig att få in svaren i mina inlägg eller hitta tiden att gå in till er alla ( även om jag önskar att jag kunde ). Så det är bättre om ni ställer frågorna i frågespalten här på sidan så vet ni att ni garanterat får svar.

Eller för er som vill fråga något privat eller bara skriva lite annat kan maila mig på erisod@yahoo.se

 

 

Ha det gott och kramar till er från mig 

13 comments:

Svarta tassar i vit soffa said...

Hej Erika!

En kommentar till ditt förra inlägg:
Du är precis lika kvinnlig och vacker med hår som utan hår!
Visst, vissa inskränkta personer kan ha otroliga problem med att man är kvinna och inte ha de "förväntade" utseendet som lång hår osv.
Jag vet inte hur många fördömande blickar och illasinnade och spekulerande kommentarer om min ev sjukdom eller sexuella läggning jag fick när jag rakade av mig håret för två år sedan.

Håret är inte en identitet.
Du är vacker och otroligt stark!!
/Jenny

Ett Vitare Hem said...

Åh jag är avundsjuk på ditt skafferi, det blev så fint!
Hoppas det löser sig för William snart vi hade en sån period när Moa började också, det var så hemskt jobbigt...
Ha en riktigt härlig dag!
Kramis/LenaS

Tjohalia said...

Skafferiet är fin, ja. jag tycker också som du, att texten kanske skulle kunna vara lite större.
Jag har ett riktigt stort födelsemärke som är riktig RÖDLILA på armen. Måste fotografera mig och visa det på bloggen. Alla stirrar på armen, jag är van nu, även om i bland tycker jag att vissa stirrar för mycket. Hi.. Stor kram!

mysiga heestrand said...

Hej Erika!
Texten på skafferiet blev jättefin och det är du också, Har läst alla gulliga kommentarer från förra inlägget och jag håller verkligen med alla om att du är världens gulligast tjej med eller utan hår. Du har en stor portion humor. Det löser sig säkert med William. Alla barn är inte lika. Min son var likadan när han var liten och skulle börja skolan.
Ha en fin dag
Kram Marita i Heestrand

majra1 said...

Jag tycker att texten ser bra ut. :)

Apropå hår.. det finns en kvinna i min stad som inte har ett enda hårstrå på kroppen.. Hon försöker inte dölja det utan bär stolt upp sin flint.
Hon har bara ett pannband ala Björn Borg runt huvet. Hon är gift o har barn. Så var stolt över din sjukdom! :) Du har ju en familj som älskar dig!

Mari

Anonymous said...

Låt det vara så där! Det första blir alltid bäst:) En anledning att gå fram till det vackra skåpet!
Kram Ninna

Viveka i Bläckhornet said...

Hej raring!

Jag tycker att texten är alldeles lagom. Skåpet är så fint i sig. Vad står det på texten till vänster?
Ditt skåp är så charmigt att jag nästan skulle vilja vara en dörrhasp på det för att få vara intill :D:D

Ha en skön dag

Viveka

Lantligt i smultronbacken said...

Jag tycker att texten blev jättebra, verkligen!
Snygg färg på dörrarna och jag är absolut en som vill kika in i det.

Kram

Grodmamman said...

Håller med flera andra att texten är bra som den är. Tycker inte att den ska vara större, då den kan ta överhand. Är ju så fint med de grågröna dörrarna!:)
Jobbigt när barnen har sådan där separationsångest! Vår son hade det när han började förskolan och jag grät hela vägen till jobbet ibland när jag lämnat honom gråtandes. Som tur är så brukar det ju gå över efter ett tag.
Kram

StrandviksVillan said...

Jag tycker texten är fin som den är!

Vår minsting fick nån sorts separationsångest också efter semestern, men i morse gick det äntligen bra att lämna vid dagis. Han vinkade glatt och gick och lekte, puh! Det är verkligen tungt och jobbigt att lämna ett barn som är ledset...

Sköt om dig nu Erika!
kram!

Anonymous said...

Vill bara ge dig en stor kram!Och tala om att barnen är så himla fina!!!! Maria B

Stina said...

Hej, min kära och fina pluttgurka.
Så väldans fint ni har gjort.
I love you!
Kram Stina

Vita drömmar och choklad/Milla said...

Hej!
Riktigt härligt skafferi du har fått! Längtar tills mitt stora köksskåp kommer "hem". Det kommer att bli en blandning av skafferi och förvaring.
Jag tycker nog att du ska behålla texten som den är.

Ang förra inlägget så tycker jag att du är otroligt stark. OCH vacker!
Hoppas det går över för sonen snart.
Mina barn är så olika. Storebror har gråtit vid lämning på dagis medans lillebror vill åka till "barnen" sina lediga dagar.

Ha en bra dag! Kram Milla