Min älskade syster!

Jaa ni.

Det blev en ordentlig vistelse i stora staden igår….

Jag har fått några nya läsare tror jag som inte förstår att jag gör det här för att få ett ansikte. Och inte för att jag unnar mig själv lite extra.

(Jag har sjukdomen Alopecia vilket gör at jag inte har något hår, ögonbryn, ögonfransar osv)

Ja! I alla fall hade jag inte klarat mig utan min underbara syster Maria igår!   Jag älskar henne över allt annat (förutom barnen då) och jag är henne evigt tacksam för allt hon gjorde för mig!

Så TACK systra mi !!

Det började med att kvinnan från kliniken ringer mig 10:40 och frågar om jag kan komma tidigare?!

Jag tittade på GPS:en och det stod att jag skulle vara framme vid kl.12, alltså 1 timme före avtalad tid. Bra sa hon för hennes partner hade bokat in mig på  45min. Och det  innan hon skulle på ett viktigt möte.

Vilket då skulle bli svårt eftersom bara bedövningen tar en 40min att verka….

Kul, tänkte jag!  Här sitter man och åker på tjocken en bra bit också kanske det inte blir något för att dom har strulat till det.

Men kl 12 stod jag utanför hennes salong men det visade sig att jag inte kunde stå så nära ett övergångsställe.. Böterna för det låg nära tusenlappen trodde hon så vi slängde oss i bilen och började leta parkering…….

1 timme letade vi och snurrade som galningar runt Stockholms city med allt vad det innebär. Se upp för cyklisten!  Akta han! Bromsa!  Ja ni vet..*hi hiiiii* . Då det slog mig att jag kunde knappa in parkeringshus på GPS:en *dönick*

( Försökte tom ta mig in i polisens parkeringshus. Utan resultat men med några flinande carlar vinkandes i sina bilar )

Liiiiiite pinsamt att stå mitt på trottoaren gasandes fram och tillbaka för att försöka komma in i deras garage *fniss*

Vi hittade ett garage som kostade oss 280:- och låg ca.5 km bort så det var bara till att ta magen och börja springa genom Stockholm =o)

Vilket inte är så himla roligt med foglossning och benägenhet att svimma….

När vi kommer fram,,,,en kvart försent hade jag glömt min astmamedicin i bilen.

Syster tog taxi fram o tillb för att hämta den medans jag fick bedövning.  Ytterligare 150:-

På tom mage börjar jag med att få pigmentering.  Det tar ett tag och det är sluttampen på ögonbrynen då jag börjar få så jävla ont i ögat!

Det rycker, rinner och svider

Vi skrattade mest åt det där men när vi skulle gå ca 16.00 såg jag ingenting så syrran fick leda mig hela vägen till garaget.

Vi sätter oss i bilen men nu är smärtan olidlig och efter mycket om och men övertalar syrran mig att åka till akuten.

Taxi igen = 90:-

Kommer in till en ögonläkare som ger ögat bedövning och tittar på det högra ögat (som gör mest ont) och säger med en gång att jag har ett stort hål i hornhinnan!

Det var alldeles färskt så det måste ha hänt på kliniken.

Hon häller i mer bedövning och smörjande salva och täcker ögat med kompresser.

Nu är jag så hungrig att jag knappt kan stå på benen så när syrran leder mig genom Stockholms gator vinglar jag som en fylltratt.

Nu kan jag så smått kisa genom vänstra ögat även om det gör förbannat ont och det bara rinner  tårar från båda ögonen.

Men när vi kommer fram till restaurangen har värken tagit över  också i det vänstra ögat så nu ser jag inte ett skvatt…IGEN

Syrran beställer mat och vi försöker äta lite men jag känner mig för svag och svimfärdig så jag får inte i mig så mycket.

Vi går tillbaka till akuten för smärtan är helt makalöst förjävlig så jag ville ha mer bedövning och en koll på även det vänstra.

Vi får även denna gång gå före kön in för en titt och nu blir läkaren lite arg!

Det var samma med det andra ögat. Hål där med!

Nu undrade hon var det var för klåpare som gjort detta mot mig?!

Och det är det som är grejen.  Jag åkte till den som jag ansåg är en av de bästa på pigmentering och bet. överpris för att det skulle bli så bra som möjligt!

Så nu kom tårarna och jag kände att orken gick ur mig helt…

Vi kunde inget annat att göra än att åka tillbaka till garaget för att sätta oss i bilen

Taxi igen = 9o:-

Och här blir vi sittandes i 3 timmar väntandes på att Marcus och pappa kom för att hämta oss. 

Den smärtan jag hade de här timmarna kan inte beskrivas i ord!

Tycker att själva tatueringen borde räcka..*ler*

Så det kan jag tala om för er Stockholmare. Att någon Erika, det ser ni inte i eran stad igen ,o)!

Jag sa det till min väninnas man idag att : Ska man vara fin får man lida pin!

-Men då är det till att du är snygg nu då säger han **fniss**

Var till ögonläkaren idag och det var mycket bättre.  Fick synen tillbaka kl 12 idag .  Visst gör det fortfarande ont men inte som igår. Så nu blir det smörjning av ögonen några dygn här .

Ha det gott mina vänner och ta hand om er!

Kram Erika