Hallojsan :)
Ja i helgen gick de sista fotbolls matcherna av stapeln och pojkarna/tjejen vann en av dom. Dom är inte bortskämda med att vinna så lyckan blir stor :)(!) (Min William i glasögon, nr 9) Nu ska pojkarna prova Taekwondo. Passar mina pojkar bra tror jag ;-)
MATCH DAGEN SLUTADE MED STARKA KÄNSLOR
Första matchen spelades 8:30, andra 11:30. Däremellan åt vi matsäck, smörgås och barnen delade på en fanta. Brukar ha vatten med oss men vi hade glömt så vi köpte där.
Första matchen var William samlad och spelade som vem som helst. Jag trycker alltid på honom lite extra så han ska våga men inget konstigt. Men andra……
Luften gick ur mig totalt och gråten var inte långt ifrån.
Det var som att han gått tillbaka 4 år i utvecklingen. Han var inte längre med mentalt. Mycket påvisade detta men vad tänker jag inte gå in på här av respekt för William. Känner att hans kompisar börjar bli så pass stora att om det tisslas om detta kan det vändas emot honom.
Antingen blev det en alldeles för lång dag för honom att hålla koncentrationen eller så var det det han stoppade i sig som gjorde det. William triggas enormt av det han äter och efter mycket läsning vet jag att många med “problem” ska gå på mjölkfritt/glutenfritt.
Vi vet detta sen tidigare och ingen är mer uppmärksam på hans beteende än jag men att se kontrasten så hårt var som en käftsmäll :(
Vem är jag att inte göra det bästa för min son? Om det nu betyder att han ska äta glutenfritt också får det så bli. En test period på 3 månader i alla fall. Jag vill att han ska leva sitt liv i bästa möjliga förutsättningar så bestämmer vi oss för att prova glutenfritt börjar kampen mot kommunen. En kamp som jag INTE tänker förlora!!
Jag tar inga beslut i tomma luften. Jag tar dom på fakta och jag går över lik för mina barn.
Jag vet vad har går igenom och det kommer en dag när han också inser det. Men den dagen är han utrustad med bästa möjliga :)
Nu ska jag slänga mig i säng. Upp i ottan och springa lite före jobb *ler*
Trevlig kväll!