Thursday, December 8, 2011

En lite sorg ligger gömd….


_MG_7111
Kaffe kopp Dollar store, 2 för 30:-
God evening my friends!
Jag mår bra allihop, men jag har en liten sorg i mitt hjärta. Mina ögonfransar har växt sig täta det sista halvåret och håret har nått sina hela 3 cm :) Men igår kom det som en käft smäll! Håret börjar åter igen rasa…. Det gör mig ont denna jävulska sjukdom.
Varför kan jag bara inte få tillbaka eller behålla mitt hår?!
Tycker inte att jag begär alltför mycket.
Ni som bär på samma sjukdom kanske känner igen sig i att man sneglar en hel del på andras hår?! Alltså vissa har man ju bara lust att gå fram till och dra av en jävla tuss! Frågan är bara vad jag ska göra med den där tussen sen? Går liksom inte att limma fast ;)
Eller kanske ska man smycka ut “muffen” (ursäkta, hurmf) lite.. En landningsbana till jul kanske *fniss*
Så passa er nu tjejer! Har ni tjockt, vackert hår…. SPRIIIING! Hahaaaaa*


29 comments:

Stina said...

Du har då humor mitt i eländet. Du är härlig du Erika. Kämpar på och kan skoja ändå, fast du samtidigt är ledsen.
En stor kram från mig i Bjur's.;-) Stina

Bejben said...

kom ihåg att du är helt fantastisk Erika, med eller utan hår, jag skiter i vilket! <3

Tinas bo said...

Håller med Lilla Kullan!!
Du strålar ut en sån kraft!
Du är så jävla fin ändå, men det är kanske ingen tröst...

Kraaaaaam Tina

♥ Fyra årstider said...

Du kan få min muff..helt gratis, men du får hämta den själv..Asgarv..ha,ha. Love you!

Kram Lotta

Helenas loggbok said...

Min mamma har haft den här sjukdomen sen hon blev tonåring. Inte kul.Nu på äldre dagar har hon börjat dricka näringsdryck, vilket har gjort att hon har fått tillbaka en dela av sitt hår. När hon slutar med näringsdrycken så tappar hon hår och när hon dricker växer det som aldrig förr. Undrar om du har provat eller hört talas om detta? Mamma är lite sur att någon berättade detta för henne först när hon är 65..... men det måste ju finnas något i den där näringsdrycken som liksom fattas i kroppen.
Kram Helena

Det vita dårhuset said...

Skulle du aldrig ha sagt Lotta!! Sitter redan på bussen Hahaaaaa*

Carina said...

Du kan få en kalufs från mig, jag skulle gladeligen dela med mig. Jag har faktiskt tänkt raka av mig håret och skänka det till dom som tillverkar peruker, ja det är sant! Det spelar ju ingen roll hur mycket jag än säger att du är så himla vacker, jag förstår att det måste vara jättejobbigt.
Massa kramar Carina/Hjo
kattarsel@live.se

Stina said...

I love you!:-)

Johanna Stålros said...

Ja jag instämmer med övriga- med humor kommer man långt;) jag förstår att du lider, sitter så mycket av ens personlighet i håret...jag fick ett tips av min frisör när jag klippte mig sist som sa att jag tappar alldeles för mycket hår, han kom inte ihåg namnet- men det finns några tabletter på apoteket som heter något liknade som proviva??? jag har själv inte tagit tag i att kolla upp dem- vilket jag borde. Om jag får reda på vad de hette så hör jag av mig på momangen;) Kram så länge

Photo by Maria said...

Jag kan inte sätta mig in hur du har det eller hur det känns men jag kan ana.. Måste vara hemskt =(
Kan bara sända en STOR Styrkekram och trösta lite med att jag har iof hår men det är ett tunt elände ;)

KRAM Mia

Karin 1+trillingar said...

Usch va trist! Går ju inte riktigt förstå kan bara tänka mig hur jobbigt det måste vara!
Har skrivit det förrut och skriver det igen gillar din blogg!

Hagbacken said...

Lilla älskade du! Jag kan inte föreställa mig hur det skulle kännas, inte ens i närheten..MEN- jag önskar bara du kunde inse hur fin du är- MED eller UTAN hår..men det är väl ingen tröst?

Tänk bara på att idag har de allra flesta extensions (el vad det heter, dvs löshår)..det är lätt att glömma det då man ser någon med sådär underbart vackert hår...

Själv är mitt ur-risigt denna årstid..jag får panik varje gång jag ser det i en provrumsspegel..men när jag läser detta ska jag försöka att inte klaga mer :/

Puss å kram på dig- i massor!

Lilla Brödhult said...

Ja du Erika jag kan bara ana hur du känner det och det måste vara fruktansvärt,,, du är så fin med eller utan hår,,, du har en sådan härlig personlighet,,,, en stor Styrke KRAM till dig,, Helene

Rapport till Vänfors said...

Min mammas farmor had denna sjukdom fast på den tiden visste dom nog inte riktigt vad det var. Gammelfarmor Caroline hann jag träffa som liten. Hon vandrade med 4 barn under 5 år och ett i magen mitt i vintern från Norge till Sverige under kriget. Mycket stark kvinna...verkar som om ni har detta gemensamt,stark. Tack för en fin blogg jag nyss hittat till och ha en bra dag.
Kram Annika

♥Gabriella ♥Hemma På Dunderbo♥ said...

du har det inte lätt, måste vara jobbigt.
Jag har tur som har tunnt ljust hår förstår jag=)går säker då va? ha det så bra i helgen och hoppas att det bara är ett skov att lite hår tappas..Kramizar♥

Unknown said...

Hejsan Gumman!
Förstår att du blir ledsen men jag beunrar dig för att du ändå orkar skoja om det och hålla huvudet högt.
Du är vacker även utan hår och sitter med en utstrålning som få. Så sträck på dig och var stålt.
Ha de gott, kram Ing-Britt

Jessica said...

Jag kan bara försöka förstå hur det har det men kan aldrig vet hur du känner det. Men tror att allt jobbigt för med sig en massa positiva saker som gör att man ser livet på ett annat å bättre sätt. Jag rakade av mitt hår då jag var typ 21 år då de var så slitet att det inte va någon ide att försöka rädda det efter ett massa färgningar, men det var också dom som jag upptäckte kvinnan i mig eftersom jag tidigare varit pojkflicka:-)
Jag känner dig inte som person men genom ord och bilder och de jag ser är en varm härlig människa med hjärtat på rätt ställe. ha en bra dag Kram Jessica

Vita Hemligheter said...

Hej, hittade precis hit och blev sittandes och läste i din fantastiska blogg. Underbar blogg som jag nu kommer följa:) Och vilken stark person du är, jag är imponerad av vilken kraft du har!
Önskar dig en fin fredag!
Kram Emma

Hanna said...

Med eller utan hår är du en fantastisk kvinna med en underbar familj...som gör en helt varm i hjärtat när man tänker på er!

Önskar jag hade lite av din ork och positiva humör!

Grodmamman said...

Förstår att det känns tungt, men kan aldrig sätta mig in helt i hur det är. Jag är jätte fjantig med mitt hår, så jag vet inte hur jag skulle reagera om det började ramla av.
Som sagt, du verkar vara en super härlig person oavsett om du har hår eller ej!:)
Kram

Huset på berget said...

Jag vet hur det känns och har hållt tummarna för dig! Men du är så fin ändå!!!!!
Kram och trevlig helg

Finurliga Fröken said...

Jag förstår att det är väldigt jobbigt. Själv fick jag klippa av allt hår eftersom min anorexia förstörde det. Men mitt växer ju ut igen..... Kan tipsa om min syster som har väldigt långt och tjockt hår =) Kram

Anonymous said...

Hej! Kan bara tänka mig hur det känns! Vi som har hår kan klaga över färg, tjocklek o att det inte ligger som det ska... Men tänka sig att inte få behålla det man har.. Styrkekramar

Vi i Villa Ville kulla said...

Men kära nån va ledsamt Erika!!!Ja håret måste verkligen kännas grymt att tappa ja jag har så mycket så jag skulle mer än gärna låta dej få hur mycket du hade velat!!!Usch vilka konstiga sjukdomar det finns därute ....Passar på att önska dej en härlig tredje advent ....Kramar OM...
Lotta

StrandviksVillan said...

Du är härlig du som alltid kan hitta humor i bedrövelsen! Det är det som gör dig så stark, tror jag!

Varm kram och hoppas du får behålla lite av ditt hår!!
Ann-Christine

Anonymous said...

KRAM KRAM KRAM

Anonymous said...

usch vad tråkigt men du är ju ändå för härlig som kan skoja om det. Jag blir ALLTID glad när jag läser din blogg :)))
kram annica

Anonymous said...

Hej på dig!
Är inne i en sån fas jag med, fläckarna blir fler och större för varje dag som går. Jag tappar bort mig själv varje gång det sker, och jag gråter varje gång, men bara i min ensamhet.. Jag är också en gladskit och jag tror inte riktigt att folk runt omkring en förstår hur hårt det tar, eller så har jag blivit så bra på att vifta bort det framför folk. Å känslan du beskriver när det ringer på dörren är precis så jag upplever det.. Tur är väl att det är vinter nu, då det är ok att ha mössa på sig överallt ;)Varm kram!

Anonymous said...

Du är så himla vacker, stark och (h)ärlig som kan skoja om detta! Det får oss som oroas över kluvna hårtoppar och sönderfärgat hår att undra över vad vi håller på med.

Jag funderar på om du testat Revitalash eller någon annan fransnäring? Jag håller på med det på mina korta fransar. Kanske skulle va nå?

För övrigt älskar jag din blogg!

En extra stor kram till dig.//Emilia H