Sunday, February 27, 2011

Är det alltid så?

Tjingeling Söndag!

Här fortsätter hostan med hög feber på barnen. Hoppas det ger sig snart så vi kan njuta av lite sportlov.

Skuggade hörn portrait

Visar er en bild från våran hall på övervåningen. Hallen är ingenting jag inrett med kärlek utan det får bli ett senare projekt.

I gårdagens inlägg skrev Lotta “4 års tider” så här: Å Erika älskling när jag tittar på dessa bilder så ser det så underbart ut, frågan är om det alltid är det i verkligheten:)

Och visst fan är det inte så! Jag kämpar mig igenom vissa dagar precis som vilken annan. Jag ÄLSKAR mina barn mer än allt annat och jag har gjort och gör allt för mina barn!! Jag har kämpat med många saker som slagit hål på den “rosa” bubblan de senaste 7 åren.

William med hans svårigheter (som ni kan läsa om HÄR) , att under 7 år inte sovit en natt igenom. I många år sov jag mellan 2-4 ,5 timmar sammanlagt ( inte i sträck) per natt. Det var en av orsakerna till att jag gick in i en ordentlig depression. Min egna kamp om vikten och min hårsjukdom…….

Självklart vill jag i tanken strypa både man och barn ibland. Men det antog jag att ni som följt mig visste! Har inte stuckit under stolen med många saker här och det är inte ett av dom.Vissa dagar , ni vet dom med dom 3 omtalade, fruktade bokstäverna slår in vill jag bara lämna hela skiten. Och när bokstäverna och djävulen lämnat frun i huset, ja då finns inget bättre än just MIN familj. Men så hon säger tänker säkerligen vissa av er nu.

Men va sjutton…Måste allt vara så pluttinuttigt hela tiden? Vi är väl inte övernaturliga??? Ibland tryter orken och man är en mindre bra mamma. Småbarns tiden kan verkligen dränera en emellanåt. Men överlag så är det ju bra!

Annars skulle jag inte välja en stor familj…

Och ibland är det vissa dagar som bara flyter på =) Inget tjafs, inga bråk…..Då somnar man med ett leende på läpparna *fniss*

Bilden med barnen ÄR autentisk! Jag är inte den som förskönar….Dom älskar att vara med vid både bak och matlagning, vilket dom ofta är alla 4 *ler* Det är rörigt och jag själv får nästan slå mig fram för att nå kastrullerna. Men jag gillar när dom finns med. Kladd bekommer mig inte! Finns trasor.Fick själv aldrig vara med som liten men jag vill att mina barn ska lära sig samtidigt som vi kan “umgås” .

Många förundras över min öppenhet men för mig finns inget annat. För MIG, är det oförståeligt varför man ska “gömma” “dölja” och skämmas för saker som dom flest av oss ändå känner igen sig i.

Förhållanden går upp och ner, graviditeter gör att kroppen får ta fina smällar ibland, många av oss lider av depression………Kan nästan svära på att dom flesta av oss släpper av en rökare någon gång också ,-) Vi svenskar är så slutna. Dock inte till våran fördel. För hur det än är går vi alla igenom svårigheter. Det är en del av livet.

Jag väljer att prata om mina. Där har jag min terapi.

Vi är bara en helt vanlig 4 barns familj med allt som hör därtill… Jag älskar min familj och skulle inte kunna tänka mig att vara utan någon av dom!

Men om några dagar……..ja då kommer de små hornen fram igen…….dadadadaaaaaaa Fortsättning följer……………

26 comments:

Mina drömmars hus said...

Verkligheten är olika för oss, men nog tror jag att ni har det så fint som det ser ut på bilderna.
Sen är nog livet både upp och ner för oss alla. Även om allt inte är toppen så kan det nog vara underbart ändå.
Ordet UNDERBART kan nog betyda lika olika beroende på vem vi är.......
Jag har en liten utlottning hos mig, inget märkvärdigt med det är väl tanken som räknas.
Kram kram
AC

Inger said...

Hej Erika!

Har varit in och läst ditt inlägg om William och fått mycket att tänka på i mitt arbete (förskola). Vilken underbara mamma du är, ja en fantastisk kvinna också. Förstår dig till fullo när du skriver att det är terapi att dela med sig av tankar och känslor ... allt känns bättre när jag uttalat vad jag tycker och känner och problemen känns mindre ...

Lycka till fortsättning, du verkar veta hur du sk tackla livet ...

kram Inger

Vita verandan said...

Hej Erika!
Gillar din öppenhet, så sant allt du skriver. Gillar att läsa dina öppna inlägg även om jag själv har valt att inte skriva så öppet. Kanske är jag lite feg....
jag väntar spänt på fortsättningen.....

Ha det gott!
Kram Anna

Grodmamman said...

Gillar din blogg för att du vågar skriva hur livet är, både i "nöd och lust"!:) Livet går ju upp och ner och jag har också dagar när mina barn är till salu, för att nästa dag ha en dag när jag vill vara med dem hela tiden. Älskar dem gör jag ju jämt även när det är jobbigt och jag skulle inte vilja vara utan dem.
Kram

Lilla huset på prärien said...

Ja du har så sant i allt du säger! Det är verkligen så med livet - mycket skulle nog kännas bättre om vi inte försökte att vara så "skitnödiga" mellanåt. Jag kan nästa själv känna att jag blir irriterad på "perfekta" människor. Jag vet ju att de inte är perfekta, det är bara en bild de försöker visa. Nej - tack för ärligheten!

Kram Jenny

Therese♥ said...

I lööv you! Du är bäst. Tack för dina ord. För ärligheten. KRAM på dej finaste du.

vintagepia said...

Hei,Erika!!

Go`søndag tell deg fra Norge!! Syns du har en nydeli` åpen og ærli`blogg...ælske bildan dine og at du skriv så åpent om din kværdag. Ingen e væl pærfækt i dæinna værdn...kværdaga e dæ dæ fijnns mæst av og hadde dæ ikkje vorre sånn hadde vi ikkje sætt pris på de go`e dagan i live`...har fibromyalig mæ go`e og dårli`e daga mæn dæm væll eg ikkje å skrive så mykkje om...bloggen min e mett friste`kor eg kainn skrive og lægge ut bilda om de go`e dagan når kreativiten kjæm smyganes :o) Syns du e ei fantastisk mamma..har sjøll 2 voksne onga,ei jente og en gutt som e fløtta ut og har fådd sine egne familia og så har vi to flotte onga som bor heime,ei jente på 12 og en gutt på 13.
Da eg først så bilde av deg utn` hår trudde eg du hadde kræft,mæn faint fort ut at du ikkje hadde dæ...har vorre operert førr brøstkræft (1989)mæn mesta ikkje håre...vænstre brøst blæi fjærna samt aillt av lymfkjærtla på vænstre sia...fikk og en krafti cellegiftdose uinner operasjon da eg fjærna dæ og blæi vældi ddårli av dæ...mæn dæ e mange år sia...har fådd konstruert nytt brøst og redusert høyrebrøste så eg kainn "skryte" av at eg har "silikonmelon" hi...hi...har vorre fresk fra kræftn ætter dæ mæn slit litt mæ vænstre skuilderblae sia dæm skada et muskelfæste uinner operasjon da dæm fjærna aille lymfekjærtlan. Eg syns du e tøff som vise live` som dæ e i tellegg tell fantastiske bilda fra hjæmme dett!! Ser fram tell å følle deg framover...stå på nydelie`Erica <3
Skal snart sørover tell dattra mi i barndåp tell <3 bæstemorguille <3 Benjamin som va fødd 16 oktober i fjor,tell uka bær dæ nedover førr meg og de to mijnste...gubben skal være hæime og passa bikkja og monsn...
Søndagsklæm fra dæ likkje røe huse i skogen i Norge :o)

Kristina said...

Jag gillar din blogg och för din öppenhet för jag tror att många känner igen sig i många delar av ditt liv. Livet är en karusell och man kan inte hoppa av i farten det är bara att gilla läget.Jag tycker att du ska vara den du är för den Erika gillar jag att följa, kram till dig och din goa familj...

Hanna said...

Det är väl precis det som är livet. Ibland är det upp och ibland ner.
Det känns bra tycker jag att läsa om hur det verkligen är, för själv har jag en förmåga att tro att alla andra har det perfekt och jag kämpar och kämpar, men tycker aldrig att jag kommer dit, fast egentligen vet man att andra har det ungefär som jag.
Ha en fortsatt fin söndag!
kram
Hanna

hemma hos lilla mej said...

Bara så himla fint inlägg.Du är bara bäst med din underbara ärlighet......Väntar med spänning på fortsättningen.Önskar dej en skön söndag fina du.Varm kram Rita ♥

Ankis liv på landet said...

Hej på dig!
Underbart skönt att du skriver om hur det är i vardagen, dom flesta känner nog igen sig skulle jag tro.
Kram på dig
Anki

Karin said...

Du är så underbart klok! Jag följer din blogg sedan en tid tillbaka och jag känner igen så mycket. Har fem barn, alla numera utflugna. Har upplevt att ett av mina fick en hjärntumör och det har varit en lång och svår tid att ta sig igenom med all rädsla och oro. Fast det är länge sedan nu, hon har fyllt 30 och var bara 6 år när hon insjuknade. Fortfarande kan jag drabbas av knockuot-oro-känsla när jag tänker på de besked vi fick under resans gång. Som du, tycker jag att det hjälper och lättar att prata och vara öppen om det mesta. Nu är ju min flicka frisk men dras med vissa kvarstående men.
Jag har precis startat en blogg - och jag är nog den äldsta bloggerskan någonsin! Har fyllt 60, alla barnen är utflugna och detta är min terapi. Älskar inredning och jag får så mycket inspiration av er unga tjejer och det är så roligt! Här ska målas vitt och fixas bort "bastutak", men det kommer att ta sin lilla tid:) KRAMAR!

Lina said...

Hej!

Du en en sån otroligt stark och underbar kvinna! Jag ser verkligen upp till dig och din blogg. Ditt sätt att skriva gör att man både skrattar och gråter på samma gång. TACK för att du skriver som du för och TACK för att du är du!

Stor kram

Susannes Saker said...

Hahaha, du är så skön!
Visst är livet med barn en riktig berg och dalbana. Men om det inte vore för dalarna skulle man nog inte kunna uppskatta topparna lika mycket:)Kram

Susannes Saker said...

Hej igen.
Läste mer om William och hans besvär.
Rekommenderar varmt boken "Kärnfrisk familj" till er! Kram

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9186469002

Vita Falkens Lantliv said...

Looove you!!!

Puss och kram
Susanne

Therese A said...

Själv tyckte jag det var underbart att se något annat än helvita bilder... :) ostylade och verkliga och fulla med liv! Gillar också din ärlighet och nog fan vill jag också strypa karln ibland... men jag är säker på att känslan är ömsesidig och det gör saken lite lättare... =) På återseende!

en smula vitt said...

Hej!
Har sagt det förut och säger det igen; Du är en underbar tjej som delar med dig av livets goda och mindre goda. Du gör det med glimten i ögat och får andra att le igenkännande.
Det är ju precis så här livet är. Det finns dagar då man bara är lycklig och det finns dagar man önskar att man aldrig vaknat på morgonen...
Barnen är ju självklart det bästa i ens liv men visst har vi väl alla dagar då vi har lust att "kasta in dem i väggen" för att de triggar igång en.
Det är så härligt att läsa i din blogg för du förskönar inte utan går rakt på sak. Dessutom är du duktig på att skriva.

Ha det gott och fortsätt att vara precis den du är!
Kram Petra/

Hemma på Landet said...

Du är härlig du gumman!:-) Kram Stina

Jeja said...

Hej Erika!

Nu måste jag bara sluta tassa här och ge mig till känna och skriva något. Jag började följa din blogg för att få inspiration till mitt lilla hus på landet som jag och min familj håller på att renovera, men ganska snart började jag se mer fram emot att läsa dina härliga, tokroliga inlägg än att bara insupa inspiration från ditt vackra hem. Jag fullkomligt älskar att du är så ärlig, och skrattar ofta riktigt gott när jag läser om din vardag. Samtidigt skriver du så mycket tänkvärt, och jag kan känna igen mig i så mycket. Du är så klok! Tack för att du inspirerar mig, på mer än ett sätt.

Kram Jenny

Nattmia said...

Livet är både upp och ner och fram och tillbaka.. Så är det för alla och säger nån nåt annat så undrar jag om de talar sanning..
Jag älskar mina barn över allt annat ALLTID även om jag skulle vilja strypa dem ibland ;-)

Ta det varligt nu fram till hornen kommer ;-)

Kram Mia

Lisa said...

Jättebra skrivet tycker jag!! Jag själv blir lite irriterad på de som skriver att allt är rosa eller guld och gröna skogar. Livet ser inte ut så!! Ibland undrar jag om man skriver så för att dölja något annat....
Du har en väldigt intressant och bra blogg i alla fall!!
Lisa

Inredningsfrun said...

Du kloka människa!! Du är helt spot on med ditt härliga, mänskliga inlägg idag! För visst är svenskarna ett slutet släkte. När man är arg så ska man vara ARG, när man är ledsen så ska man vara LEDSEN, när man är glad så ska man vara GLAD å man ska VISA det!!! Ingen mår bättre av att bara hålla allt inombords. Någon dag pyr det alltid över på ett eller annat sätt, tror jag!!

Tack för en härlig blogg, för att du delar med dig och för att du finns :)!

KRAM från hon som pruttar oftare än Berlusconi byter kvinnor :D

// Inredningsfrun

MonaA said...

Du är helt fantastisk och jag älskar din ärlighet! Det är precis så som du beskriver, och de allra flesta får nog erkänna att de känner igen sig! Livet går upp och ner, och ibland vill man ju inte annat än strypa de käraste man har :-), men det går över!

Jag gillar din blogg skarpt, du skriver underbart roligt, ärligt och från hjärtat!

Stor kram till dig!
Mona

familjen & inredning said...

Kan bara hålla med dig........
Jag är oxå öppen om vad jag tycker, känner, men det kan vara hotfullt för många, eftersom man inte utåt ska visa svagheter....
utan man ska bara visa "den lyckliga och perfekta familjen".
Jag har fött 9 barn, den äldsta är nu 30 år och den yngsta snart 8 år och jag kan bara säga att det är verkligen en berg och dalbana livet självt.
Inte är det alltid så pluttenuttit, man kan verkligen få riktiga smällar av sina barn, men ÄLSKAR dom gör man ändå och mycket.
Fortsätt vara den du är...det är verkligen en fröjd att tassa på din blogg,
Många varma kramar Kicki

Hemma hos Märtha said...

Håller med dig fullständigt!! Har själv en stor familj med 6 barn och 4 barnbarn och ibland har livet verkligen varit en berg-och dalbana... men så är väl för de allra flesta? Tror inte på perfekta familjer och tycker synd om dem som inte vågar prata om problemen för det är bästa sortens terapi!
Ha en bra dag och krya på er!!
Kram
Anne-Lie