Är det alltid så?

Tjingeling Söndag!

Här fortsätter hostan med hög feber på barnen. Hoppas det ger sig snart så vi kan njuta av lite sportlov.

Visar er en bild från våran hall på övervåningen. Hallen är ingenting jag inrett med kärlek utan det får bli ett senare projekt.

I gårdagens inlägg skrev Lotta “4 års tider” så här: Å Erika älskling när jag tittar på dessa bilder så ser det så underbart ut, frågan är om det alltid är det i verkligheten:)

Och visst fan är det inte så! Jag kämpar mig igenom vissa dagar precis som vilken annan. Jag ÄLSKAR mina barn mer än allt annat och jag har gjort och gör allt för mina barn!! Jag har kämpat med många saker som slagit hål på den “rosa” bubblan de senaste 7 åren.

William med hans svårigheter (som ni kan läsa om HÄR) , att under 7 år inte sovit en natt igenom. I många år sov jag mellan 2-4 ,5 timmar sammanlagt ( inte i sträck) per natt. Det var en av orsakerna till att jag gick in i en ordentlig depression. Min egna kamp om vikten och min hårsjukdom…….

Självklart vill jag i tanken strypa både man och barn ibland. Men det antog jag att ni som följt mig visste! Har inte stuckit under stolen med många saker här och det är inte ett av dom.Vissa dagar , ni vet dom med dom 3 omtalade, fruktade bokstäverna slår in vill jag bara lämna hela skiten. Och när bokstäverna och djävulen lämnat frun i huset, ja då finns inget bättre än just MIN familj. Men så hon säger tänker säkerligen vissa av er nu.

Men va sjutton…Måste allt vara så pluttinuttigt hela tiden? Vi är väl inte övernaturliga??? Ibland tryter orken och man är en mindre bra mamma. Småbarns tiden kan verkligen dränera en emellanåt. Men överlag så är det ju bra!

Annars skulle jag inte välja en stor familj…

Och ibland är det vissa dagar som bara flyter på =) Inget tjafs, inga bråk…..Då somnar man med ett leende på läpparna *fniss*

Bilden med barnen ÄR autentisk! Jag är inte den som förskönar….Dom älskar att vara med vid både bak och matlagning, vilket dom ofta är alla 4 *ler* Det är rörigt och jag själv får nästan slå mig fram för att nå kastrullerna. Men jag gillar när dom finns med. Kladd bekommer mig inte! Finns trasor.Fick själv aldrig vara med som liten men jag vill att mina barn ska lära sig samtidigt som vi kan “umgås” .

Många förundras över min öppenhet men för mig finns inget annat. För MIG, är det oförståeligt varför man ska “gömma” “dölja” och skämmas för saker som dom flest av oss ändå känner igen sig i.

Förhållanden går upp och ner, graviditeter gör att kroppen får ta fina smällar ibland, många av oss lider av depression………Kan nästan svära på att dom flesta av oss släpper av en rökare någon gång också ,-) Vi svenskar är så slutna. Dock inte till våran fördel. För hur det än är går vi alla igenom svårigheter. Det är en del av livet.

Jag väljer att prata om mina. Där har jag min terapi.

Vi är bara en helt vanlig 4 barns familj med allt som hör därtill… Jag älskar min familj och skulle inte kunna tänka mig att vara utan någon av dom!

Men om några dagar……..ja då kommer de små hornen fram igen…….dadadadaaaaaaa Fortsättning följer……………