Tuesday, November 24, 2009

Att ta vara på livet

Träffade en gammal vän idag vilket blev väldigt känslosamt. Jag visste att hon hade cancer men inte att det var så allvarligt.

Vi är lika gamla hon och jag och har haft mycket roligt ihop. Lika vilda båda 2. *ler*. Eller ja……där låg tom jag i lä ;o)

Nu träffade jag henne med ett av hennes 4 barn och det kom fram bara så där helt apropå att hon fick strålning bara för att dämpa och kanske ge henne 2 år till.

Hon är precis som mig och vill nog inte “belasta” andra med sina problem så det blev inget mer sagt än att det var så.

Men så fort jag satt mig i bilen kom det över mig som en våg. Tankarna flög mellan minnena från tonåren med henne och va fort livet kan gå bort…

32 år gammal……4 barn……Det är bara för mycket…..

Vad gör vi av våra liv egentligen?

Den tid vi har här varar inte för evigt så varför har vi så svårt att ta till vara på själva livet ?!!!!!!

*Bara njuta av det fina landskap vi faktiskt bor i

*Insupa den underbara luft vi har. Den som ger oss liv

*Njuta av att se våra barn växa upp och bli egna individer

*Vara tacksam över allt vi faktiskt äger

Denna ständiga kamp till ett “bättre” liv till vilken nytta då?! Är det inte så att vi ska använda oss av det vi redan har och göra det bra av det ?

Vi fyller våra hem med materiella saker. Men blir vi verkligen lyckligare av det?

Vi förser våra barn med dyra kläder och saker de inte behöver, och kör dom till den ena aktiviteten än den andra..

All denna stress över saker som inte ger livet långvarig energi !

Nu säger jag inte att vi ska sluta shoppa eller ta bort barnen från sina fritids aktiviteter osv utan ni vet vad jag pratar om

Jag önskar bara att jag kunde stanna upp mer och bara vara. Inte bara för barnens skull utan för min och mannens framtid ihop också.

Hade vi pengar skulle vi ta ett sabbatsår och flytta till Thailand med barnen och bara ta vara på tiden med varandra.

Men nu fungerar det inte så. För att kunna få maten på bordet måste dom flesta jobba heltid idag och med barn och partner blir det tyvärr inte mycket till njutning.

Undrar om dygnets timmar krympt ? Eller är det bara vi som fyller dom med skit? :o)

Ta nu hand om varandra därute nu när julens stress börjar.

Och P. Önskar dig all lycka av den tid du har kvar!

Love you!!!

24 comments:

Anonymous said...

Va fint du skrivit!! Ja visst är det synd att man ska behöva uppleva sorg bara för att man ska lära sig att uppskatta livet. Önskar att man kunde släppa allt det materiella och bara LEVA men det är lättare sagt än gjort. Det är nog nyttigt med en stunds eftertanke.

Tack för dina kloka ord!!! De fick mig att stanna upp och tänka efter lite i vardagen.
/Ulrika

*Happinessan* said...

Fantastiskt Bra inlägg!
Kram

Anna said...

Jamen visst funderar man ibland..eller faktiskt, jag funderar hela tiden. Jag måste säga att jag har vänt mitt liv till att leva i nuet och tar till vara på tiden. Jobbar för att kunna så småningom jobba väldigt lite och kunna vara väldigt mycket med min familj! Vill, den dag det är dags, kunna ärligt säga att jag gjort det bästa och inte bara jobbat och jagat runt. Det är oxå det jag arbetar med delvis, att hjälpa andra till samma möjlighet som jag har fått - en bättre livsstil!! Men oj så bra att ta upp det här, man behöver sig en tankeställare! Hoppas det blir många många år till!!!!!

sara på hedepipan said...

Oj vilka tårar det faller ner för min kind.
Livet är inte rättvist och de som vill leva och gör rätt för sig i samhället faller offer för detta.
Jag har erfarenhet av canser i släkten och jag vet vad det tar på dom. Både de som dött och överlevt detta.
Jag har det tufft i mitt liv och jag önskar jag såg livet mer som en glädje. Hoppas min tid kommer den med.
Hoppas din vän inte behöver lida utan att hon får ett värdigt slut och att hennes familj får all stöttning de kan få.
Må gott kram sara

MonaA said...

Tänkvärda ord, verkligen! Jag håller med dig till 100%! Man gnäller över skitsaker (jag gör iallafall, tyvärr), men man har det så bra så man borde skämmas! Ibland får man ett "wake up call" när något händer i ens närhet, eller när man läser något, som i ditt inlägg! Man borde vara mycket mer MEDVETEN om allt!

Vara glad och tacksam för det man har. Det är jag, verkligen! Men i vardagsstressen glöms det liksom bort ibland. Jag ska absolut tänka efter mer, vara nöjdare, inte ta allt så allvarligt!

Tack för ett jättebra inlägg!

Kram
Mona

Ullis/Leva på landet said...

Mycket tänkvärt. Man vet ju inte heller hur morgondagen ska se ut. Min kusin dog i cancer 30 år gammal. Då var äldsta sonen 2,5 år och dottern 3 månader. De upptäckte den i samband med kejsarsnittet vid förlossningen. Nu är det 14 år sedan och jag tänker på henne ofta.

Kramar Ullis

Photo by Maria said...

Tragiskt :-(
Tänkvärt det du skriver..

Kram
Mia

Mamma Su said...

Tänkvärda ord.
Bara så lätt att glömma när vardagen tar överhanden.
Förlusten för barnen värker i hjärtat.

Åsa

♥ Fyra årstider said...

Lotta gråter..för visst är det så snat som du skriver. Livet har vi bara här och nu. Jag önskar att inredning inte var mitt intresse..för visst handlar man massor av sakr man inte behöver. Vi berör lite samma tema idag.

En hemsk historia. Tänk att veta att man inte ska få vara hos sina barn.
Kram Lotta

Mitt skabbiga chica hus said...

Nu sitter jag här och tokbölar och måste springa ner och pussa mina vackra barn.

Fy faan vad livet kan vara orättvist.

Och du som bär på ett nytt liv, vilka kontraster...

kraaaam
Mia

Vitt för själen said...

Nu gråter jag.
Vilka kloka ord..

Kris said...

Livet e grymt! Ändå kämpar vi framåt... kloka ord, vi borde leva så att vi tänker efter vad vi gör och säger åt varandra, och vi borde njuta av det vi har!
kristina

Anonymous said...

Så sant, så sant! Varför är livet så orättvist och varför uppskattar & njuter man inte mer... en dag kan det vara försent!
Kram Anna

Grodmamman said...

Livet är grymt.
Så tänkvärda ord du skriver!
Kram

Hagbacken said...

usch ja, du hann före mig med att kommentera ;) Så hemskt för din väninna....tappar ord...men fint skrivet av dig!

Vi kommer imorgon ca 15...är det ok?

Kram!

Hagbacken said...

...hemskt för din väninnan samt FAMILJ- BARNEN naturligtvis...så trött att ögonen kämpar för att hålla sig uppe...dags att ge upp ;)

kram igen

Hagbacken said...

Morning :) Skulle det vara så att han INTE är hemma så är det ok för oss! Jag har burit i mina dagar ska du veta...*s*...hör jag inget annat, dyker vi upp vi 15...

Kram!

me and alice said...

Vilket bra inlägg av dig Erika!
Visst ska man verkligen se till att glädjas av varandra. Man vet ju aldrig. Allt kan gå så fort. Jag förlorade min fina mamma på bara 4 veckor... Då bestämde jag att kosta vad det vill men när jag fick barn ville jag vara hemma med dom så länge som möjligt när dom var små... Jag är så glad för att jag fått den tiden med dom...

Trots allt hoppas jag innerligt att det går bra för din väninna! Det är en delvis grym värld vi lever i...
En stoor kram till dig... ♥
Susanne

Renoveringsdags said...

Hej. Har precis gått igenom en sådansak....En gamal kompis från "förr" gick bort i canser för en månad sen 29 år dotter på 2 år o man........Det är så orättvist så man blir tokig av att tänka på det.....O tänkandet på att man har det nog rätt bra och att man ska vara tacksam för det lilla fick rätt stor betydelse. Hoppas hon får en underbar sista tid. kramiz Frida

Anonymous said...

Hej min älskade Erika.Läste ditt inlägg och tyckte det var fina ord.Tänk på det själv när du rusar iväg i 100 knyck.Njut av det du har och det ni får snart.Kramar från Mamma

Det vita dårhuset said...

God morgon mamma :o)
Inte ett enda norsk-svenska..*fniss*
Ses väl senare!
Kramen

Louise said...

En jättefin och tankeväckande text idag!! Tack för att du påminde oss...det är ju precis så där det är...Ha det fint!

Bygatan said...

Så rörande Erika, jättekloka ord!

Tyvärr behövs det starka upplevelser för att man ska stanna upp och verkligen tänka till.

"den sjuke har bara en önskan, den friske många fler"

Tänker på dig & din vän!

Kramar Lena

Stina said...

Så bra inlägg du gumman!
Det tycker jag är viktigt också...att stanna till och tänka över livet. Man vet aldrig vad som händer nästa dag. Ingenting kan man ta för givet.
Det gäller att tänka över vad som är viktigast i livet. Ta vara på stunden och se det lilla.
Det var fint skrivet av dig.:-)
Kram Stina